Mitt måleri växer fram intuitivt, i en nära dialog mellan färg, kropp och rörelse. Jag arbetar utan en förutbestämd bild och låter processen visa vägen. Färgen får breda ut sig, mötas, förändras och skapa ett eget språk.
Genom lager, spår och gester uppstår målningar där minnen, erfarenheter och förnimmelser får ta form. Jag söker inte det berättande, utan det närvarande, det som känns snarare än förklaras.
Måleriet har under lång tid varit ett sätt att orientera mig genom förändring och förvandling. Ateljén är en plats där det ordlösa får utrymme, där färg och material bär det som inte alltid kan uttryckas med språk. I arbetet finns en tillit till att målningen vet något innan jag gör det.
Jag arbetar på både papper och duk. Varje verk bär sin egen rytm och sitt eget uttryck, men tillsammans bildar de en undersökning av närvaro, rörelse och livets skörhet.
Jag målar inte för att avbilda världen. Jag målar för att möta den.
Jag målar det som blir kvar