Daniel Ewerman | Gränsland

Redan i unga år lockades Daniel Ewerman särskilt av den föreställande konsten, kanske som
en protest mot all den abstrakta konst som fanns i barndomshemmet och på det galleri som
hans föräldrar drev. I tonåren arbetade Ewerman främst grovt med palettkniven. Med tiden
ökade hans intresse för ett mjukare anslag och att kombinera olika tekniker för att skapa
studier av ljus i olika typer av miljöer. Varje målning är resultatet av en intuitiv och sökande
process som kan ta upp till ett år att färdigställa. Ewerman målar i många skikt, olja på duk
och skildrar landskap eller stadsmiljöer. Målningarna är påfallande tysta och stilla, med motiv
som framstår som mystiska, suggestiva eller kanske rentav orosbådande.

Varje målning skapas utifrån ett genuint intresse för ett särskilt ljus kombinerat med Ewermans
kunskapstörst; han ser och förstår världen genom måleriet och kan till exempel inte måla en
skymning om han inte också förstår hur ljuset bryts genom himlen. Intresset för motivet föds
ofta genom upplevelsen av ett landskap eller stadsbild och att han där blivit starkt berörd
eller hänförd av ljusets olika färger. Sedan försöker han förstå vad som berörde honom där
och då. Det kan röra sig om det spektakulära i vardagen – såsom de dramatiska sista
sekunderna innan solen går över horisonten en kall vinterdag, när himlens färger lyser som
allra starkast strax innan de inte gör det längre. Det handlar om att fånga de förgängliga
stunder som befinner sig i gränslandet mellan två olika stadier, dessa korta och intensiva
lägen innan ett tillstånd övergår i ett annat och kontrasten är som allra störst. Målandet blir
ett sätt för Ewerman att kunna se och uppskatta sin omgivning till fullo.

Ewermans målade ögonblicksbilder är både känsloväckande och tankeväckande. Här
återkommer dramatiska, skuggrika skildringar med partier av djupt mörker men likväl klart
belysta miljöer med bjärta färgåtergivningar. Ewerman undersöker uppenbart med vilka
medel han, inom ramarna för det realistiska måleriet, kan skruva upp verklighetsskildringarna
så att de är maximalt stämningsmättade och känsloframkallande. Likt hur en regissör bygger
upp och förmedlar en filmscen. Ewermans bildvärld har dessutom oklara narrativ, där
betraktaren får en fingervisning om att det pågår något innanför bildramen eller strax utanför
den. Det väcks frågor om vad som ryms i de tillsynes harmlösa och vardagliga miljöerna som
ingjutits med känslan av att här ruvar det någonting under ytan men utan att ge några
definitiva svar om vad eller hur betraktaren ska förhålla sig till det.

Oavsett om Ewerman skildrar motiv från staden eller landsbygden rör det sig oftast om
folktomma miljöer med fokus på att förmedla platsens individuella magi och tystnaden där.
Dock finns omisskännliga spår av mänsklig närvaro och aktivitet i målningarna, och det går
att föreställa sig att människor står precis vid sidan av målningens blickfång men bara inte
råkade komma med i bild.

Daniel Ewerman (f.1972) bor och är verksam i Stockholm. Han har studerat vid
Nyckelviksskolan liksom vid Konstfack i Stockholm, där han har en Master of Fine Arts (MFA).
Ewerman är även tidigare styrelseledamot vid Konstfack och ArkDes insynsråd.
Detta är Daniel Ewermans andra separatutställning.